Sveriges riksdag
Sveriges riksdag, eller riksdagen, är Sverigeslagstiftande församling och enligt regeringsformen ”folkets främsta företrädare”.[1] Riksdagen består av en enda kammare med ledamöter, som väljs genom allmänna och direkta val vart fjärde år.[2]
Riksdagen ansvarar för att stifta lagar, besluta om skatt till staten och bestämma hur statens medel ska användas.[1] Riksdagen utövar även parlamentarisk kontrollmakt över regeringen,[3] med möjligheten att avsätta den genom en misstroendeförklaring.[4] En ny statsminister kan inte tillträda utan att först ha godkänts av riksdagen. I enlighet med principen om negativ parlamentarism är statsministern och övriga regeringen tolererad av riksdagen så länge inte mer än hälften av riksdagens ledamöter röstar emot den.[5]
Riksdagen leds av en talman, som sedan den 24 september är Andreas Norlén (M). Ledamöterna är organiserade i olika partigrupper efter politiskt parti. De utses genom direkta val; det senaste ägde rum den 11 september och nästa ordinarie val är planerat till den 13 september Riksdagen har sitt säte i Riksdagshuset i Stockholm.
Organisation
Riksmötet öppnar
Riksdagsval i Sverige
Riksdagsval i Sverige är de allmänna val till Sveriges riksdag, där alla svenska medborgare som någon gång har varit folkbokförda i Sverige och har fyllt 18 år får vara med och välja riksdagens ledamöter och ersättare.[1][2][3]
Allmänt
Allmänna val i Sverige för val av ledamöter av riksdagen kallas för riksdagsval. Andra allmänna val hålls på europeisk, regional och lokal nivå, och kallas då Europaparlamentsval, regionval respektive kommunval.
Väljarna röstar på ett parti och har möjlighet att samtidigt ge en kandidat en särskild personröst.
Hur valen går till regleras i vallagen. Valsystemet är nästan helt proportionellt. Det innebär att riksdagen ska sättas samman så att platserna, de så kallade mandaten, fördelas proportionellt mot hur väljarnas röster fördelats mellan partierna. Samtidigt ska mandaten fördelas så att varje valkrets blir representerad med ett antal mandat som är proportionellt mot antalet röstande i valkretsen. För att åstadkomma det används den jämkade uddatalsmetoden och en kombination av fasta mandat och utjämningsmandat. Riksdagsvalet visade dock att Sveriges valsystem inte var helt
Spärregler i allmänna val
Spärregler i allmänna val eller småpartispärr kallas de regler som hindrar eller försvårar för de minsta partierna att få mandat i allmänna val.
Spärregler för representation i det nationella parlamentet olika länder
Länder utan spärregler
Metoder
Regler om minsta andel av rösterna
Flera länder har regler som innebär att ett parti måste nå en viss andel av de avgivna rösterna för att få delta vid fördelningen av mandat.
Övriga metoder
- Enmansvalkretsar gynnar stora och regionalt starka partier (som Scottish National Party) på bekostnad av mindre partier med ett jämnare nationellt stöd (som Liberaldemokraterna i Storbritannien).[5]
- Antalet mandat som finns att fördela i varje valkrets skapar en "naturlig spärr" eller "dold röstspärr".[6] I ett helt proportionellt valsystem är den röstandel som behövs för att ett parti ska vara säkert på att få ett mandat (&#;%/(antalet mandat+1))+ε där ε är minsta möjliga andel röster. I ett val om fyra mandat krävs alltså en andel om drygt 20
Introduktion til mandater i Folketinget
Et mandat i Folketinget er en plads, som et politisk parti eller en kandidat kan opnå ved et valg. Mandaterne er afgørende for at bestemme, hvilke politiske partier der får indflydelse og repræsentation i Folketinget. I denne guide vil vi udforske, hvordan mandater fordeles i Folketinget og undersøge betydningen af mandatfordelingen for det politiske landskab.
Hvad er et mandat?
Et mandat er en politisk plads eller sæde i Folketinget. Når et parti eller en kandidat opnår et mandat, betyder det, at de har fået nok stemmer til at blive repræsenteret i Folketinget. Antallet af mandater, et parti får tildelt, afhænger af mandatfordelingssystemet og valgresultaterne.
Hvordan fordeles mandater i Folketinget?
Mandaterne i Folketinget fordeles baseret på valgresultaterne og det valgte mandatfordelingssystem. Der er forskellige metoder til mandatfordeling, herunder D&#;Hondts metode, Sainte-Laguës metode og Hare-Niemeyers metode. Disse metoder tager højde for stemmetal og valgkredse for at sikre en retfærdig fordeling af mandaterne.
Mandatberegningssystemer i Danmark
D&#;Hondts metode
D&#;Hondts metode er en af de mest anvendte metoder t
.