Varför Tänder Vi Ljus
by Vendelsö Kyrka
Ett bildspel om ljuset för fritidsbarnen i Vendelsö kyrka
1. Måne och sol Vatten och vind Och blommor och barn Skapade Gud Himmel och jord Allting är hans Herren vår Gud vill vi tacka Herre, vi tackar dig Herre, vi prisar dig Herre, vi sjunger ditt heliga namn 2. Jesus, Guds son Levde och dog För alla, för oss Lever idag Ja, han är här Ja, han är här Herren vår Gud vill vi tacka Herre, vi tackar dig... 3. Anden, vår tröst Levande, varm Och helig och stark Talar om Gud Stöder och bär Dag efter dag Herren vår Gud vill vi tacka Herre, vi tackar dig..
"Må din väg gå dig till mötes och må vinden vara din vän och må solen värma din kind och må regnet vattna själens jord och tills vi möts igen må Gud hålla dig i sin hand." "Må din väg gå dig till mötes och må vinden vara din vän och må solen värma din kind och må regnet vattna själens jord och tills vi möts igen må Gud hålla dig i sin hand."
"Vi välkomnar dig in i Guds familj och tar emot dig med kärlek och förväntan.” Prästen till barnet
Vi tänder ljuset här mitt i huset i var
Bärare av ljus och hopp
I nästan alla Sveriges kyrkor finns en stor ljusstake där besökare kan tända ljus. Ofta är de formade som en glob och det är för att de symboliserar hopp för världen. Den här ljusstaken kallas för ljusbärare.
Traditionen med ljusbärare i kyrkan är inte så gammal utan kom till i Uppsala domkyrka 1968. Det skulle hållas ett stort möte med representanter från världens alla kyrkor och där skulle även Martin Luther King delta. Samma år innan mötet mördades Martin Luther King. Efter den händelsen och för att hedra medborgarrättskämpens minne, tog prästen Martin Lönnebo initiativet till att skapa en stor ljusstake, en så kallad ljusbärare, med titeln ’’folkförsoningens träd’’.
Ljusbäraren blev en succé, spred sig över hela Norden och på kort tid blev en stor ljusstake för små andaktsljus så gott som standard i Sveriges kyrkor.
I Adolf Fredriks kyrka kommer det nästan hela tiden in människor och tänder ljus. Man tänder ett ljus för någon man vet har det svårt i livet, för att minnas någon som har dött. Vi ser också att vid större katastrofer och händelser i världen att ljusbäraren snabbt fylls med tända ljus. I Sverige har ljuständning blivit den kans
"Finns det något mer böneämne vi skall tända ett ljus för?"
Orden upprepas söndag efter söndag i Andreaskyrkans gudstjänst. I samband med förbönen står pastor, diakon eller gudstjänstledare vid det lilla ljusbordet längst fram i kyrkan och tänder ljus för olika böneämnen; gudstjänstens tema, lappar från förbönsurnan i Söderhallarna. Så ställs den tidigare nämnda frågan till gudstjänstdeltagarna och så gott som alltid vill man att ett ljus tänds för en sjuk arbetskamrat eller släkting, ett barn som fötts för tidigt eller skall opereras, för en vän i djup depression..... Listan kan göras lång!
Bön är temat för detta nummer av församlingsbladet. Men varför ber vi? Är det för att få hjälp att slippa ifrån det krångliga livet? Eller rentav få Gud att lyda oss? Det är svårt att definiera bön, men en sak är jag övertygad om: bön är inte likt ett mynt man stoppar i en godisautomat - trycker man bara på rätt knapp får man till slut det goda man hoppats på. Bön är något annat!
För mig är bön ett uttryck för gemenskap med Gud. Att dela Guds stora vånda inför den skapelse som är sårbar och bräcklig. Att trots allt våga tro att Gud bär oss även genom det mest smärtsamma. Då blir bön ett
Bön är som att tända ljus i en kyrka utan att riktigt veta varför
När jag kom till Vadstena pilgrimscenter var det som att komma till en oas. Dessa rader skriver jag vid det lilla skrivbordet i rum två på Mariagården i Vadstena. På gården växer ett päronträd som har räddats i sista stund och som har rötter från talet om jag förstod det hela rätt.
Pilgrimsteologiskt seminarium pågår och prästen Rickard Borgenback sa i sin predikan i Klosterkyrkan: ”Det som skiljer en vandrare och en pilgrim är bönen. En pilgrim ber med fötterna”.
När han sa så skapade kvällssolen ringar av ljus på en av Klosterkyrkans stenblocksväggar och jag for i väg i tanken… ”Morgon och afton, höjder och djup. Allt tillhör dig, Gud, allt tillhör dig”. Jag tänkte på hur jag går omkring och ber för fred. Vem gör inte det? Skapelsen och den biologiska mångfalden har inte tid med mänskliga konflikter. Barnen och ungdomarna har inte tid. De måste få en trygg nutid och framtid.
En pilgrim ber med fötterna. Fötternas bekännelse. ”Dit du går, går också jag. Där du stannar, stannar jag” som Rut sa till Noomi. Om man inte kan gå finns bönen kanske i andningen eller i hjärtats slag. Bön är något fysiskt,
En enkel, daglig och meditativ ljusliturgi som en del av svaret
Gunnar Hillington KvistPräst, inriktning andlig fördjupning och gudstjänst
En kyrka som är upplyst alla dagar 18.18 är en kyrka som märks, det sprider sig. Foto: Lars Rindeskog
Debatt |
Varje dag, året runt, ringer klockorna i vårt pastorat. Alltid samma tid – 18.18. Det som då formas i kyrkan är en enkel meditativ ljusliturgi, som kan beskrivas med ord som: tystnad – andlig läsning – musik – ljuständning.
I koret finns Frälsarkransens pärlor utspridda och man tänder och placerar sitt ljus vid den, eller de, pärlor man vill. I koret finns även Vänskapens ikon samt en Månadens bild. Påskljuset är tänt, den som vill kan knäfalla en stund vid altarringen.
Månadsbilden utgår från en idé om ett förenklat kyrkoår, där varje månad lånar tema från sin största söndag/helgdag (en idé jag tidigare presenterat på debattplats i KT). Bilderna målas av ljusliturgins artist in residence.
Vilka kommer? Alla tycks hitta hit, faktiskt. Liten som stor hittar dagar när det känns viktigt att komma till kyrkorummet. Det tänds ljus vid födelsedagar, namnsdagar och bröllopsdagar. Vi ser nyblivna