Derealization svenska

Derealisation

Derealisation är ett förändrat medvetandetillstånd som yttrar sig i att omgivningen eller verkligheten upplevs som overklig. Derealisation kan vara en försvarsmekanism och faller då inom normalpsykologin, men det kan också vara ett symtom på en kroppslig sjukdom, drogrus eller psykisk störning.

Andra symtom kan vara känslan av att ens omgivning saknar spontanitet, känslor och djup.[1] Det är ett dissociativt symtom med många olika tillstånd, som till exempel psykiatriska och neurologiska störningar.

Depersonalisation är en subjektiv overklighetskänsla av det egna jaget, medan derealisation är en overklighetskänsla inför världen runtom. Depersonalisation och derealisation kan ofta alternera med varandra hos samma individ, men vetenskapliga bevis indikerar att de har olika bakomliggande neurobiologiska mekanismer.[2]

Detta är vanliga symtom som någon gång drabbar 74&#;% av befolkningen, varav mellan 31&#;% och 66&#;% i samband med en traumatisk händelse.[3]

Beskrivning

Upplevelsen av att vara avskuren från verkligheten kan beskrivas som ett immateriellt ämne som skiljer en person från den omkringliggande världen, till

Depersonalisation

Depersonalisation är en känsla av overklighet och en osäkerhet på den egna identiteten. Den drabbade individen känner vanligtvis inte igen sin spegelbild och klagar ofta på att livet känns som ett skådespel eller en film och att saker och ting känns overkliga, konstiga eller suddiga. Tillståndet kan skilja sig åt mellan olika personer; vissa känner igen spegelbilden men frågar sig själva "är detta verkligen jag?". Behandlingen mot depersonalisation består i psykodynamisk terapi och behaviorismterapi, men i de flesta fall försvinner störningen av sig själv.

Symptom

Känslan av depersonalisation beskrivs ibland som att vara ett spöke eller som att vara med om en film. Hur mycket personen i fråga än anstränger sig, känner hon/han ett avstånd till världen, och den drabbade förmår inte uppfatta sig själv som en verklig person. Hur man än anstränger sig för att uppfatta sig själv och omgivningen som normal, är det en del av personen som inte orkar kämpa längre. Det handlar om en förändring i förnimmelsen eller erfarenheten av jaget, så att jaget känns overkligt. Personen som är drabbad känner sig frånkopplad från verkligheten,

@misc{, abstract = {{Studies claim that depersonalization disorder (DPD) is just as common as bipolar disorder or obsessive-compulsive disorder. DPD is, despite this fact, seen as a rare condition within psychiatry, and not considered to be a diagnosis on its own. Instead it´s just regarded as symptoms that accompanies other psychiatric conditions. For that reason scientists claim that depersonalization disorder is one of the most neglected diagnoses of modern times. No other Swedish study has been made before to investigate the issues of DPD. A survey was therefore conducted to examine whether depersonalization disorder is under-diagnosed within outpatient psychiatric care for adults in Sweden. The survey investigated on one side the prevalence of depersonalization disorder among patients, on the other side the knowledge about and the attitude towards DPD among psychologists and psychiatrists working at the clinics. patients and clinicians completed the survey. The results show that case level of DPD was found in 39 % of the patients. Of all patients only one (0,2 %) was diagnosed with DPD. The results show that half of the clinicians considered themselves to have none or little

Depersonalisationssyndrom

Den här artikeln har källhänvisningar, men eftersom det saknas fotnoter är det svårt att avgöra vilken uppgift som är hämtad var. ()
Hjälp gärna till med att redigera artikeln, eller diskutera saken på diskussionssidan.
Depersonalisationssyndrom
Latin:&#;neurosis cum syndrome depersonalisationis

Den som drabbats av depersonalisationssyndrom upplever varken omgivningen eller sig själv som verklig, såväl den egna kroppen som omvärlden känns fiktiv, och personen är inte mentalt närvarande. Det är vanligt att personen slutar reagera känslomässigt på händelser och personliga möten.

Klassifikation och externa resurser
ICDF
ICD-9
MeSHsvenskengelsk

Depersonalisationssyndrom eller depersonalisations- och derealisationssyndrom är en psykisk störning som innebär att den drabbade upplever långvariga och plågsamma overklighetskänslor, det vill säga depersonalisation och derealisation.

Symptom

Såväl depersonalisation som derealisation kan vara tillfälliga upplevelser vid extrem trötthet, deprivation, akut stress eller trauma. Vid sådana reaktioner upplever den som dra

Vad är depersonalization/derealization disorder?

depersonaliseringsstörning, även kallad derealiseringsstörning, är när du känner:

  • fristående från dina tankar, känslor och kropp (depersonalisering).
  • frånkopplad från din miljö (derealisering).

personer med detta tillstånd förlorar inte kontakten med verkligheten. De inser att deras uppfattningar inte är verkliga. Depersonalisering eller derealiseringsstörning kan också vara tecken på andra tillstånd, såsom:

  • hjärnsjukdomar.
  • Anfallsstörningar.
  • psykiatriska störningar, såsom demens och schizofreni.

är depersonaliseringsstörning samma som dissociativ störning?

Depersonalization/derealization disorder är en typ av dissociativt tillstånd. Dissociativa störningar är mentala tillstånd som involverar störningar eller nedbrytningar i:

  • medvetenhet.
  • medvetande.
  • minne.

är depersonaliseringsstörning en psykotisk störning?

skillnaden mellan depersonalisering och psykotiska störningar är medvetenhet. Människor med depersonaliseringsstörning vet att känslorna av avskiljning inte är verkliga. Människor med en psykotisk störning tror att deras känslor är verklighet.

Vem får depersonaliseringsstörning?

de flesta människ